kekkene

Brandlarmet i lägenheten gick igång. Panikslagen, utan att veta vad jag ska göra, klättrar jag upp på en stol och börjar plocka isär larmet som tjuter hål i mitt huvud. Den slutar inte pipa så knackar på hos grannen desperat efter hjälp men allt han sa var "ring någon". Jaha vem? "vet inte, ring någon".

Fortsatt skräckslagen springer jag ut genom dörren som tar mig till trappuppgången och då visar det sig att jag inte var ensam. Hela lägenheten stog

Panikslagen, utan att veta vad jag skulle göra, klättrade jag upp på en stol och börjar plocka isär larmet som tjöt hål i huvudet för att kunna hitta någon typ av kortslutningsknapp. Där stod jag med hopp om att den skulle sluta pipa men insåg att den turen inte skulle vara min idag. Så jag sprang ut ur lägenheten och knackade på hos grannen. Desperat efter hjälp får jag som svar: "ring någon". Jaha vem? "vet inte, ring någon".

Fortsatt skräckslagen vänder jag på klacken (irriterad över att han var så trång i huvudet), springer ut genom dörren som tar mig till trapphuset (för att kunna rycka tag i närmsta vettiga människa)  där jag möts av flera andra som står och håller för öronen i trappan. En hund sprang oroligt upp och ner samtidigt som den sökte sig en klapp på huvudet av var och varannan människa. Hela trapphuset och alla lägenheter stod i klingande toner. Efter några minuter var det någon gubbe som förstod sig på brandsystemet och fick tyst på eländet!

Sen var det lugnt igen och det blev bara för mig att montera ihop brandlarmet igen. En såndan eftermiddag...