kekkene

Aerobicen blev av. Gud så skönt men fy vilka halvtråkiga steg det var. De var svåra att få in och halvtaskiga att utföra. Det fanns ett steg som jag tyckte om exta mycket. Då fick jag kasta och studsa hur mycket jag ville. Kick!

Vad duktig man var som tränade och därefter beställde pizza. Så efter duschen blev de käk och sätta sig vid TV:n och titta på step up, ettan. Jag säger bara OH MY GOD.. jag är kär efter att ha kollat på den. Jag är kär i honom, ååh. Så perfekt, såååå perfekt.

Jag känner mig för övrigt ensam.. Jag vet inte vad som ska fylla den biten. Det känns som jag saknar ett slags stöd eller person. Skitjobbigt, verkligen. Ge mig sommarminnena säger jag bara. Även om halva min sommar var kaos så vill jag ha den här igen.

Eller alla dessa känslorna kanske kommer från mammas chefs sons skiva, Simon. Haha, så härliga filurer de är. Mamma och han hade et samtal någon gång och jag och min musiksmak dök tydligen upp i samtalet. Då flög det ur mamma att jag lyssnade på hårdrock (?). Gulligt nog brände han ut en skiva med sina samlade (antagligen sina favoriter) låtar på en skiva till mig, för han ville inspirera.
Man blir typ hysterisk av musiken, seriöst. Och ändå kan jag inte sluta lyssna.

Adjö PFM, adjö (: